konvergens

universum är oändligt
skogen har ögon
hon knullar sönder min kropp

Samlade försök att vara poetisk

Minns du den där gången du rörde dig fortare än ljuset? Du var kär. Du brann upp i hennes atmosfär.

Vid ett vägskäl i universums veckade panna en svettdroppe visar på vilsenhet.

Planeterna cirkulerar kring dig. Du har böjt rummet till ett band runt din handled.

Hennes fingrar stryker min nacke. Tiotumsspikar i min kista om aftonen.

Att kröka tiden, ta ett djupt andetag och gömma sig bakom skrattsalvorna, simma med eldflugor.

Att svepa stjärnfallet. Taxi till Evigheten. Ditt kön är mitt krig.

Plötsligt är jag en stilig djävul. Hennes andedräkt studsar mot min kind.

Till och med drönare kan flyga sin väg. Hennes ord är som curare för min själ.

Solen exploderar, regnet piskar bort blomjorden, du säger: "inget finns att tro på".

Ett gasmoln suger åt sig allt ljus, haven sinar, vi bygger en koja av ett duntäcke.